Måste bara stolt visa makens tomatplantor som växer och frodas så fint i köksfönstret. Han har till skillnad från sin fru, förärats med gröna fingrar....
Hej onsdag och mitt i veckan!
Har precis slagit mig ner med lapen i knät medans barnen kikar på Bolibompa. Middagen avdukad och lugnet börjar så smått sänka sig i vårt hus.
Idag fick vi glada nyheter på posten. Stora A lyckades knipa en plats på ett av ridklubbens sommarridläger, gissa vem som är galet lycklig just nu?! Som "gammal" hästtjej och mamma till en, är nog jag lika lycklig, jag! A började rida för snart 2 år sedan och har blivit rejält "hästbiten".
Efter ett halvår ledsnade hennes mamma på att stå på läktaren och bara kolla när hon red, så mamman anmälde sig till ridlektioner ,hon med och var åter fast i hästarnas "grepp". Nu rider vi som sagt, båda två varje lördag och aldrig att jag kommer lägga ridningen på hyllan igen. De 16 långa ofrivilliga åren utan hästarna var alldeles för långa!
Jag började rida som 5-6-åring på min mosters fjordsto, men fick inte börja på ridskola förräns jag var 11, vilket var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.
Under en period red jag lektion på ridskolan en gång i veckan och parallellt med det red jag min mosters häst 1-2 gånger i veckan.
När jag gick på gymnasiet fanns dessvärre knappt någon tid för hästarna, då jag pendlade till en gymnasieskola ca. 5 mil hemifrån. Efter gymnasiet väntade förlovning med min, numera man, flytt till Göteborg, jobb, studier, bröllop och ingen tid för hästarna, men nu så...
Oj, vad jag svamlar, hoppas ni orkade läsa hälften.
KRAM
1 kommentar:
Va roligt för er;) blir nog jätteskoj för alida! // kram U
Skicka en kommentar